Jag var 17 år, 17 år i staden där jag växte upp och så märker du hur fort det går.
Jag var 17 år, ville inte va den som blev kvar..

Jag längtade nog bort så mycket att jag inte insåg vad jag skulle sakna.
jag vill hem.

Första natten jag ska sova själv på ganska länge,
det känns lite sådär. Jag som är otroligt mörkrädd,
och ensamheten medför många tankar.
Men som Mira sa, jag får tänka positivt, Jag får ju iallafall täcket för mig själv.
oh, Mira. min bästa vän. Du får mig alltid att må bra.

/Josefine